Veckans träning börjar helt klart bra - strålande solsken och en hund som fattade! (:
Vi gick till en gräsäng som ligger i närheten där vi
först värmde upp (jag kommer ihåg läxan från jakthelgen - alltid värma
upp!) med lite små trix för att fånga uppmärksamheten. Sedan gick Kira
fint brevid och samtidigt som jag blåste lång pipsignal tog jag ett steg
framåt och visade "sitt"-tecken med handen. Vi har ju gjort detta förr,
så det var inga problem, men när jag tog bort handsignalen så blev hon
förvirrad.
Första gången efter att jag tagit bort handsignalen
fick jag sätta henne ner, med en hand på rumpan. Andra gången gick det
fruktansvärt långsamt, men hon satte sig själv. Tredje gången kom jag på
att jag hade klickern i fickan och när hon satte sig efter pipan fick
hon klick och godis. Det gjorde att till fjärde försöket så hade
poletten klickats ner och hon satte sig fort som attan (:
Vi gjorde också lite stadgeövningar då hon satt ner
och jag kastade dummies omkring henne. Första gången ville hon jaga
efter, sedan var det inget konstigt alls. Hon satt till och med kvar när
vi fick en oplanerad störning i form av en hund som gick förbi på någon
meters avstånd, även om det ryckte i hela henne för att hon ville rusa
fram och hälsa :p
Det är när det går såhär bra som jag har lite
svårigheter - för jag vill stressa vidare alldeles för fort. De här
övningarna är ju från jaktinternatet och då gick vi väldigt fort framåt
för att vi skulle få testa så många övningar som möjligt. När jag tränar
så tycker jag ofta att "men det här går ju bra, så kan vi göra det
svårare" ända tills Kira själv visar att hon är trött - genom att sticka
ifrån mig eller helt enkelt stänga mig ute. Och vips så har jag solkat
ner en guldstjärna.
Men inte idag! Idag var både Kira och jag värda en
guldstjärna. Kira för att hon är bäst, jag för att jag inte förstörde
träningen för henne ;)
No comments:
Post a Comment