Vissa mattar kan göra en alldeles... matt

Det började för flera veckor sedan. Helt plötsligt försvann alla mina favoritsaker. Så fort jag tänkte att jag ville ha min bäver eller min boll eller just det där benet som luktar sådär jättegott - då gömde matte undan det! Jag förstod inte alls vad som pågick och ännu mindre förstod jag när de gick in i en främmande lägenhet och började riva ner väggarna. Jag försökte säga åt dem att det är otroligt ouppfostrat att bara klampa in hos främmande sådär och förstöra deras hem, men eftersom de inte lyssnade fick jag tillslut ge upp.

Man hade kunnat tycka att det räckte så, men så en dag kom det en massa människor som TOG våra saker - allesammans! Mina ben och allt! Tror ni de där mattarna försökte ens protestera? Och de där ska man lita på i vått och torrt...

I och för sig så kom hittade ju mattarna igen benen sedan, allt var i den där konstiga lägenheterna där de hade rivit ner saker från väggarna. Men nu var det inte tapetsnö överallt - istället gick mattarna runt och klappade på väggarna och pratade om hur fint golv det var. Konstigt. Men jag antar att det är här vi ska bo framöver, för här är både min säng, min stora säng, min ännu större säng och min soffa.

Nu hade ju vilken vettig matte som helst insett att det är dags att chilla lite - sitta under träden och lukta på kissfläckarna ett tag. Istället packade de in alla mina ben i rujjan istället - det där hemska djuret på fyra hjul. Jag fick alltså inte sova i någon av mina sängar, istället sov vi i bilen. Och nog för att det är mysigt, men fyrhjuligt är inte fyrstjärnigt. 

ibland var det bäst att sova i framsätet, innan mattarna somnat så protesterade de så mycket när jag trampade runt på dem

Som tur var gjorde vi i alla fall roliga saker på dagarna. Eller. Relativt roliga. I Tanum så tittade vi på stenåldershundar:

Och utsikten:

I Strömstad hittade jag en landkrabba:

Och sedan, när vi åkte på sälsafari så upptäckte jag att jag är en skeppshund. Det måste vara Maja-mammas båtgener som lever upp - för havsvind i öronen är riktigt najs. Även om det var lite ont om sälar...

I Dalsland tittade vi på solnedgångar som matte tyckte var fantastiskt vackra:

Men jag var inte så jätteimponerad:

I Dalarna tittade vi på helvetesfallet och där fick jag bevisa att jag inte är det minsta höjdrädd. Till skillnad från tenshi-matte då, hon vågade knappt se på när jag och jojo-matte gick över bron och hon klamrade sig fast vid räckena för att själv våga...

undrar om man kan bada...

Efter det hamnade vi helt plötsligt i Lappland. Där hände det något, matte och matte började prata om ringar och gift - jag förstod som vanligt ingenting. De verkade så glada över det där giftet, jag menar, det skulle ju inte jag vara.

Vi fortsatte vår resa via typ Sveriges alla vattendrag, men jag tror att de gjorde en miss för när vi var vid Döda fallet fanns det nästan inget vatten. Inte så imponerande. Framför allt inte särskilt törstsläckande. Sicken tur att man kan få glass då:

den enkla vägen är för mesar vs omnomnomnom

När klockan var mitt i natten var vi i Storforsen i Älvsbyn. Jag var så jättetrött när de släppte ut mig ur rujjan, men så fick jag titta på vattnet, bada och jaga sorkar (fick och fick...) - det var najs. Tenshi-matte var jätteglad, hon tycker tydligen om när det är sol på nätterna - som sagt, knasig!

ibland behöver man lite hjälp för att se över kanten

norrbotten kl 01:00

Sedan var vi framme i Luleå, det var tydligen målet. Där träffade vi tenshi-mattes föräldrar och Maj-Doris, så då fick jag sällskap i min bur när vi åkte på utflykt. Och jojo-matte, jag vet att det står i min bruksanvisning att jag ska följa med på vilka äventyr som helst - men någon måtta får det ju vara! 

Sedan var det dags att åka söderut igen och på vägen hann vi både klättra i Skuleberget och lämna rujjan till veterinären - men hon behövde bara justera tassarna lite, så det var ingen fara. Vi åkte vidare via Ockelbo och där spenderade vi hundra tusen åååår i Wij trädgårdar. Tenshi-matte tittade på allt och var så långsam, jag och jojo-matte fattade inte riktigt grejen... Men de hade gott vatten:

när man klättrar i berg får man superlång tunga och då är det gott med rosenvatten

Efter det stannade vi till hos Jens och Oliver i Uppsala. Jens är hur bra som helst, han hade köpt ostbågar bara till mig! Oliver däremot är inte så sällskaplig. Jag försökte visa hur snäll jag är, men han var inte alls intresserad av mig förrän jag fick ett snöre i svansen...

I Stockholm var vi ute på Ljusterö och hälsade på jojo-mattes pappa och syster. Ljusterö är typ världens bästa ställe för där får man vara helt fri och nosa precis överallt. Dessutom kan man bada och jag tog mina första frivilliga simtag. Tydligen var de inte så snygga, men jag kommer lära mig det också. Dessutom hade jag inte tid att tänka på tekniken - jag var ju tvungen att rädda matte!

Dagen efter följde vi med jojo-mattes syster och mamma till Birka. Dessutom tog vi med oss tenshi-mattes vän Harriet som hon har känt ända sedan de var valpar. Det var tydligen Harriet som fick tenshi-matte att förstå hur bra det är med welshar - så det är tack vare henne som jag har världens mest matthetsframkallande mattar. Men jag tycker om dem ändå, även om de hindrar mig när jag försöker hälsa på fåren:

jag hade till och med lagt mig ner, precis som man ska göra när man är snäll och ofarlig. fårvalpen trodde mig inte...

Efter alla de här äventyren var det väldigt skönt att vara påväg hem igen, men på vägen hade vi ett sista stopp: hemma hos syrran, mamma, mormor, mormorsbror och uppfödar-Pia! Det var hur kul som helst, även om mormor bara var sträng och syrran lekte lite för tufft för mig... När vi kommit såhär långt var nog mattarna också trötta, för de tog inte en enda bild på oss. Men jag lovar att vi hade kul!

Nu har jag varit hemma ett tag och njutit ordentligt av alla mina sängar. Men under hösten så kommer jag nog inte få ligga i den särskilt mycket ändå. Det mumlas om jaktinternat, utställningar och kurser i jakt och rallylydnad. Livet med mattarna kanske inte är så tokigt ändå (: