Även om det är väldigt långt mellan uppdateringarna
här på bloggen så håller vi oss sysselsatta med mängder av träning inom
rally, viltspår och jakt. Dessvärre blir det liksom inga vidare
resultat. Det känns som att jag ända sedan i februari går väntar och
väntar på att min "riktiga" Kira ska komma tillbaka och ersätta det här
monstret i welshkläder som jag har. Det har inte blivit bättre sedan
tävlingen i mars. Hundskrället har fortfarande samma
koncentrationsförmåga som.. eh, om man nu ska vara ärlig, jag har - och
det är inte imponerande i positiv bemärkelse!
Jag har pratat lite med uppfödar-Pia om det och
enligt henne så kan det bero på att Kira är mitt uppe i sin sista
tonårsrevolt innan det är dags att lugna ner sig och bli vuxen. Jag
undrar om hon kanske fortfarande har hormoner som snurrar i kroppen. En
annan möjlig förklaring kan vara att hon är lite butter över den
förändrade situationen här hemma, då jag har tagit hand om lite andra
hundar om dagarna. Kira har alltså inte fått min fulla uppmärksamhet och
jag har definitivt märkt av en viss svartsjuka - så fort jag har
försökt klappa någon annan hund kommer Kira och bufflar in sig
emellan... Hon kanske är lite divig och tycker att om hon inte får allt
mitt gos om dagarna så förtjänar inte jag hennes energi på
träningspassen :p
Oavsett vad det är som orsakar det hela så kämpar vi
på. Jag gör mitt bästa för att bara ta korta träningsstunder när jag är
på bra humör och se till att sluta om det inte fungerar så att varken
hon eller jag ska bli frustrerade. Det är ju faktiskt inte hela världen
om hon inte tar den där jädrans apporten, värre är om vi får en
försämrad relation på grund av att jag har fått för mig att det är
viktigt att hon sitter rakt...
No comments:
Post a Comment